För att saker aldrig blir som man har tänkt sig. För att man alltid går runt med för höga förhoppningar, och sedan blir besviken. För alla dessa saker man borde göra, men aldrig gör. För att man alltid stjuter upp det allra viktigaste, tillslut är det försent. För det som kommer, och för det som varit. Det man kunde gjort bättre, och det man kan göra bättre. För det man visste var fel men ändå gjorde. För det man vet är fel men ändå gör.